Jag tror att alla har en massa nycklar - nycklar till ytter- och bakdörren, bilen, kassaskåpet, skjulet - det finns en nyckel för det - och den sista på ringen är oundvikligen den du letar efter! Det verkar som om vi nästan är besatta (med rätta) av vår egen och våra sakers säkerhet. Men har du någonsin funderat på varifrån idén först kom?

Tydligen dök de första nycklarna och låsen upp för 6000 år sedan i det gamla Egypten - de var gjorda av trä och nyckeln såg ut som en tandborste. De var tunga och inte särskilt hållbara, men de hade tekniken med fallande stift för att kontrollera säkerhetsbultens rörelse. Man kunde frigöra bulten genom att sätta in dessa enorma nycklar i låsen och manuellt lyfta dem uppåt, vilket förflyttade de stift som hölls nere av gravitationen.

Ibland fanns dessa trälås på insidan av dörrar, och ett hål gjordes i dörren så att armen med nyckeln kunde föras in i en besvärlig manöver innan upplåningen kunde ske.

Intressant nog utvecklade både väst och öst (främst Kina) idén om lås och nyckel oberoende av varandra, och även i dessa gamla tider ville människor kunna skydda sina ägodelar och förvara dem på platser där ingen annan kunde komma åt dem.

Romarna

Romarna införde många förbättringar och gjorde nycklar lätta nog att bära runt på, men låsens dyra karaktär och deras oförmåga att motstå brutalt våld eller lättplockning gjorde att de bara verkade vara en symbol för rikedom, inflytande och adel.

Små nycklar tillverkade av metaller (även silver eller guld) sågs ofta som ett av de mest effektiva sätten att offentligt visa sin rikedom, eftersom endast mycket rika människor hade råd att ha kassaskåp eller dörrar med lås.

Efter Romarrikets fall förblev lås och nycklar relativt oförändrade i över 1 500 år. Låssmeder som skapade lås och nycklar för hand fortsatte att anställas endast av de rika, som krävde allt mer skydd.

För att bekämpa tjuvar och inkräktare blev låsen under denna period alltmer komplicerade och hade ofta komplicerade mönster, flera lås, falska lås och allt annat som kunde tvinga en tjuv att till slut ge upp.

Det sägs att det för flera århundraden sedan i Spanien fanns en stor misstro mot lås. För att vara säkra anlitade husägarna i ett kvarter en vakt som patrullerade i grannskapet och hade nycklarna till deras bostäder. För att gå in i eller ut ur ett hus klappade invånarna kraftigt i händerna för att kalla på vakten med nyckeln, så alla in- och utflyttningar blev en offentlig angelägenhet - ett intressant exempel på ett samhälle som avstår från integritet genom att avstå från att inneha en nyckel.

Bättre verktyg

Med 1800-talet och den ökade industrialiseringen, nya metallprocesser, bättre verktyg och förmågan att skapa små och hållbara låskomponenter, kom låsbranschen till sin rätt.

Otaliga uppfinnare inriktade sina karriärer på att lösa problemen med svaga lås, brytbara material och bättre skydd mot yttre påverkan.

Under en period på bara 100 år fick lås och nycklar drastiska uppgraderingar, främst tack vare kända uppfinnare som Robert Barron, Joseph Bramah, Linus Yale Sr, James Sargent och Harry Soref - alla deras innovationer möjliggjorde skapandet av de skyddsmekanismer som idag omger oss.

Medan den industriella tillverkningen har tagit över tillverkningen av 99,9 % av moderna lås, är låssmederna själva numera mer reparatörer än skapare. Låssmeder kan dock fortfarande ge värdefulla bidrag vid skapandet av avancerade och dyra låsmekanismer, t.ex. i valv och personliga inbrottsskyddade kassaskåp.

Numera kan konsumenterna njuta av den säkerhet som elektroniska lås, kort- och fingeravtryck eller ögonigenkänning ger. Med elektroniska lås behöver människor inte längre begränsas av nycklar.

Nycklar presenteras symboliskt på 21-årsdagen, eftersom man antar att en person vid 21 års ålder är tillräckligt gammal för att betraktas som nyckelinnehavare till familjehemmet. Det var ett tecken på mognad och innehavaren kunde komma och gå som han/hon ville, även om vuxenåldern numera är satt till 18 år i många länder, men tyvärr sker mognad inte alltid över en natt!

Author

Marilyn writes regularly for The Portugal News, and has lived in the Algarve for some years. A dog-lover, she has lived in Ireland, UK, Bermuda and the Isle of Man. 

Marilyn Sheridan