Är vi medvetna om hur ofta vi använder dem? Hur många av dessa negativa mantran känner du igen hos dig själv? Bli medveten om dina egna favorit-"antimantran" och "ja, men". Se vad du använder dem till och varför, och försök att hitta deras ursprung. Vi kan konstatera att så snart vårt "sinne" bestämmer sig för att göra något, så börjar de vanliga "anti-mantrana" av självförnedring att uppstå. Samma "sinne" kämpar sedan obeslutsamt och pendlar fram och tillbaka mellan motstridiga överväganden och undermedvetna motförslag. Detta orsakar oundvikligen stress i systemet och de resulterande spänningarna har en tendens att långsamt stelna till olika former av kroppslig och mental sjukdom. Men även då är detta bara den naturliga reningsprocessen i kropp-sinne-komplexet som försöker rensa sig själv från våra tankars giftighet.

Det är uppenbart att vi också ofta har en halvmedveten benägenhet att inte få det vi vill ha ut av livet, eller tror att vi vill ha. Om vi till exempel redan är förprogrammerade att känna oss ovärdiga det, även om vi lyckas förverkliga vår "dagdrömsönskan", kommer denna mentala störning av ett "sinne" inte att tillåta oss att njuta av det.

Om jag önskar att bli rik men lider av ett ingrott "anti-mantra" som t.ex: "Stackars mig, jag är olycklig och penninglös" (och det syns i ditt ansikte och din själ), då kommer sannolikt varken vänlig hjälp eller pengar att strömma din väg, eftersom din inre inställning har förstört praktiskt taget alla möjligheter från början.

Även om du blir rik, som så många andra rika människor, kommer du sannolikt att känna dig fattig och osäker. Men om du i ditt hjärta känner dig stöttad och rik, då är dina behov få, och pengar och behövande situationer kommer lätt att strömma mot dig. Det är så Jesus säger när han säger att de som har skall få allting lagt till sig och de som inte har skall få till och med det lilla de har tagit ifrån dem. Det är på detta sätt vi förbättrar eller förstör vår egen framtid. Vi kan önska oss ett långt och friskt liv, men om vi har en lurande rädsla för att bli lemlästade kan denna tendens dra in oss i en situation där vi skadas i en bilolycka eller en olycka på jobbet.


Olyckor

Även det som vi kallar "olyckor" är händelser som vi drar till oss själva, attraherade av våra inre sinnesstämningar. Jag tycker alltid att det är bra att fråga sig vilka fördelarna är med den "sjukdom" eller "olycka" som man omedvetet har "bestämt" sig för att drabbas av? Svaren kan vara avslöjande. För många verkar det vara en form av självbestraffning för verkliga eller inbillade missgärningar. Oftast är det en form av flykt från något som vi inte ville möta. Kanske kom det som ett svar på en omedveten bön att befria oss från en stressig situation, en hemsk chef eller ett svårt beslut, i ett försök att fly från sinnets motsägelser.

Men kan vi hoppas på att undkomma våra "tankespels" intriger? Alla de stora visdomarna från antiken till idag har diagnostiserat det "oroliga sinnet" som den främsta källan till alla sjukdomar. Men hur kan man bli fri från det?


Är det möjligt att leva utan sinne?

Låt oss fundera över fakta. Vi har redan upplevt en existens utan sinne. Vi började livet utan ett personaliserat medvetande. Hur kommer det sig att den ursprungliga "tanklösa" spermien visste hur den skulle söka upp ägget, befrukta det och sedan dela sig i självreproducerande celler? Vad var det som gjorde att alla dessa identiska celler bestämde sig för att utveckla sig till olika organ, ben, hud, hår och naglar - allt utan hjälp av ett individuellt medvetande? Så småningom, efter att ha passerat genom alla evolutionära livsformer i livmodern, vet alla dessa multiplicerande små partiklar lyckligtvis när de ska sluta, och mirakulöst nog slutar de som en människa. Den så omtalade hjärnan (som många felaktigt antar är källan till tänkandet) utvecklas sist av alla. Och även då blir den fullt funktionsduglig först ungefär efter de första tre åren av kroppslig existens.

Krediter: Bild som medföljer;

Så var var "sinnet" hela den här tiden?

Vi är inte ens medvetna om att vi existerar förrän vi är runt tre år gamla. Under dessa underbara första år som spädbarn är vi oskyldiga i världen. Vi är imponerade av hela skapelsen men har ingen självmedveten känsla av identitet. Det är just denna avsaknad av ett egomedvetet sinne hos små barn (och helgon) som gläder hjärtat hos oss utarmade sinnesbundna vuxna. Först långsamt kommer det sorgliga uppvaknandet av självcentrering och en medvetenhet om det reflekterande och repetitiva dravel som vi kallar "sinne". Vår kontakt med den sinnesbundna världen runt omkring förvärrar problemet.

Den kristna myten om Adam och Eva beskriver denna berättelse om Everyman. De oskyldiga i skapelsen sägs ha "fallit" i självmedvetande från tillståndet "självmedvetande" (med stort "S" - det universella jagets medvetande). Med andra ord blev de medvetna om en individualiserad rörelse i medvetandet (nämligen det ego-styrda tankeflöde som vi känner som "sinnet"), till skillnad från det fritt flödande "gudsmedvetande" som tidigare verkade genom dem. Det är det fria flödet av den allestädes närvarande medvetna energin som utan ansträngning besjälar och utvecklar alla andra varelser, fåglar, djur, insekter och växtliv i världen i perfekt harmoni.

Och vi är också en del av denna utveckling.

Men när vi vaknar upp till existens faller var och en av oss långsamt i "sinnets" fälla. Människan är den enda självmedvetna varelsen på planeten och gör sig därmed till den eviga outsidern i denna "Edens lustgård". Hon har byggt en livsavgörande barriär mellan sig själv och allestädesnärvaron och den manifesta skapelsen och kallar den "My Mind".

Människan tänker, därför lider hon.

Fortsättning följer i del 3

www.muzmurray.com

Relaterad artikel:


Author

British mystic, author, psychotherapist, spiritual counsellor, mantra yogi, fine artist and illustrator, theatrical set and costume designer. Founder-editor of Gandalf’s Garden magazine and Community in the London Sixties, and 3 years as columnist for Yoga Today magazine, BBC 4 Scriptwriter, author of four spiritual self-development books and two storybooks for children. 

Muz Murray