Middagen blev en stor framgång med 100 deltagare. Men det fanns också ett visst vemod eftersom detta var det sista evenemanget som organiserades av den nuvarande kommittén som har gjort det i nästan 30 år.

Vår vanliga bagpiper Malcolm MacGillivray kom ut ur sin pension för sista gången för att inleda kvällen på ett strålande sätt genom att välkomna gästerna. Före måltiden avnjöt gästerna ett eller två glas bubbel som sponsrades av Blevins Franks. Restaurangen har välkomnat oss till detta evenemang i många år och är nu väl insatt i att förbereda och servera den traditionella Macsween's haggis, tatties och neeps. Jag tog itu med haggisen efter att den hade pipats in av Malcolm och en dram bjöds honom och de tillhörande "kilties".

Vår sista Burns Supper välsignades med tre utmärkta talare. Huvudtalet var det reflekterande Immortal Memory av Mike Milliner - den retfulla Toast to the Lassies hölls av Chris Wells och Kate Strattons svar å lassiernas vägnar var också mycket uppskattat av alla. Tackröster framfördes till alla avgående kommittémedlemmar och till den äntligen(!) pensionerade pipern Malcolm MacGillivray. Det församlade sällskapet njöt sedan av livlig och entusiastisk skotsk dans under ledning av Mardie Cunningham som också gjorde den fantastiska Atholl Brose. Förhandlingarna avslutades strax efter midnatt med "Auld Lang Syne".

Kvällens bärnstensfärgade mjöd - eller whisky - tillhandahölls också mycket vänligt av Blevins Franks, vars stöd under de senaste åren har varit mycket uppskattat. Men kvällens framgång berodde främst på Kathy Prentices arbete före och under kvällen. Vi vill också tacka de många "volontärer" som hjälpte till med dekorationerna i lokalen och även med serveringen under kvällen.

Det skulle verkligen vara mycket tråkigt om traditionen att samla människor för att uppmärksamma Sankt Andreas och Robert Burns liv - och samtidigt ha trevligt - skulle upphöra när den nuvarande åldrande kommittén går i pension. Vi hoppas verkligen att vi får höra från yngre medlemmar i samhället där ute som kanske vill ta över efter oss för att se till att traditionen lever vidare.

av Doug McAdam -Hövdingen