Ingen gillar att höra det, men kärnan i våra många miljöproblem ligger inte i händerna på de politiker som vi alla älskar och avskyr. Det är inte heller felet på dem som står diametralt på motsatt sida av våra egna politiska övertygelser. Vi måste inse att vi inte har några syndabockar att skylla våra miljöproblem på. Den obekväma sanningen är att det finns för många människor i världen. Punkt slut. Människor skapar avfall och avfall är lika med föroreningar, särskilt när det är mycket avfall. Så ju fler människor det finns, desto större är mängden avfall. Åtta miljarder av oss skapar uppenbarligen en enorm mängd avfall och därför håller världen snabbt på att bli en enorm soptipp.

Offer för framgång

Röran är både bokstavligen och politiskt giftig. Vi gillar alla bytet men undviker det synliga bytet. Det är frustrerande för många att ingen enskild jurisdiktion eller ledning kan hållas ansvarig eftersom vi alla delar ansvaret på ett eller annat sätt. Hur perverst det än kan låta kan mänskligheten vara ett offer för sin egen framgång.

Du kommer inte ofta att läsa den här typen av saker i tidningarna eftersom det inte anses vara ett ämne som främjar en anda av politisk korrekthet. Att komma med något som liknar det som jag just har skrivit gränsar i vissa människors medvetande till uppenbar alarmism och kan till och med betraktas som kätteri. Det dröjer förmodligen inte alltför länge innan någon ropar "rasist!". Men, vänta lite, jag är ledsen att behöva säga att den gamla kastanjen inte kommer att vara giltig den här gången. Jag bryr mig egentligen inte om vad någon tycker om mina eller någon annans åsikter eftersom jag egentligen inte fokuserar på åsikter här. Dessutom undersöker jag kalla, hårda fakta. Det är inte dags för splittrande politik eller för att begrava obekväma sanningar. Det är alldeles för mycket som står på spel.

Tyvärr verkar det vara ett populärt tidsfördriv att skjuta budbäraren i dessa dagar. Men det gör sällan någon nytta, för även om budbäraren ligger sårad kvarstår fakta, även om de förblir obeaktade. Att försöka skämma ut kommentatorer med rop som "rasist" eller "bigott" verkar ologiskt eftersom rasism i det här sammanhanget inte spelar någon roll, eftersom vi talar om människosläktet i sin helhet. Det innebär människor av alla färger, av alla trosbekännelser och av alla etniciteter! Alla vi, inklusive undertecknad.

Vi behöver inte förlita oss på journalister för att få fram alarmerande fakta, för det är faktiskt vetenskapen som har bekräftat det som de flesta av oss har känt till i åratal. Det vill säga att den människodrivna artförlusten är ett stort problem som måste motivera de mest brådskande åtgärder. Naturligtvis har vetenskapen oftast rätt eftersom vetenskapliga slutsatser bygger på observationer och statistik, inte bara på tomma föreställningar.

Vi känner alla till sanningen

I själva verket har vi känt till nedgången i populationer av växt- och djurarter under mycket lång tid. Vi har sett det hela utvecklas mot bakgrund av en växande mänsklig befolkning och har inte gjort något meningsfullt eller konstruktivt för att mildra effekterna. Det som börjar bli riktigt alarmerande är den ständigt ökande takten i utrotningen i takt med att mänsklig verksamhet slukar och förstör naturliga livsmiljöer. Djurpopulationerna har minskat med nästan 70 procent sedan 1970-talet, men i dessa dystra rapporter om förlust av arter har man länge underlåtit att nämna den viktigaste orsaken till förlusten av biologisk mångfald. Det vill säga den ohållbart snabba expansionen av den mänskliga befolkningen globalt sett.

Nyckelordet är "hållbarhet". Det beror på att vår växande befolkning slukar resurser som motsvarar produktionskapaciteten för nästan två jordklot per år. Detta är inte bara oroande utan också helt klart ohållbart. Om saker och ting fortsätter på samma sätt som nu kommer vi att behöva resurser som motsvarar det som bara kan produceras av minst tre jordklot per år (år 2050). När fler och fler av oss kräver mer och mer av moder jord kommer vi att förvärra förlusten av biologisk mångfald, påskynda vattenbristen, öka föroreningarna och orsaka ytterligare avskogning när stora delar av vildmarken förvandlas till jordbruksmark.

Vår planet har knappt tillräcklig kapacitet för att försörja vår nuvarande växande befolkning, och ännu mindre för att på ett bekvämt sätt försörja alla andra arter som delar med sig av vår världs en gång så rikliga gåvor. Innan år 2023 kommer befolkningen att nå och kanske till och med överskrida den häpnadsväckande gränsen på ÅTTA miljarder människor. När ekosystemen och populationerna av vilda djur fortsätter att kollapsa kan internationella organ inte längre ignorera de obestridliga samband som vi står inför.

Ett allvarligt ämne

Vi vet alltså alla att dessa problem finns. Det som behövs är fler visionärer och färre reaktionärer. Med andra ord, mer lösningar och mindre tomgångskommentarer, vilket jag vet att jag gör mig skyldig till. Det är dock oroväckande att det ofta är mycket svårt att komma med fungerande lösningar (hur uppenbara de än må vara), även när ämnet är så allvarligt. Detta är särskilt fallet när de potentiella lösningarna riskerar att gå stick i stäv med sedan länge etablerade kulturella normer. Hur många ledare i regioner som Mellanöstern och delar av Afrika skulle till exempel inte vara särskilt imponerade om det föreslogs att en av de viktigaste lösningarna för befolkningskontroll är att stärka kvinnornas ställning? Vad händer om man föreslår att utbildning av hög kvalitet skall vara tillgänglig för alla? Med det menar jag ett universellt tillgängligt utbildningssystem som inte bara omfattar utan aktivt främjar kvinnors egenmakt som en fråga om ren pragmatism snarare än som en fråga om jämlikhet.

Det finns också ett skriande behov av att göra anständig hälsovård tillgänglig för fler människor. Detta skulle göra familjeplanering mycket lättare. Det är uppenbart att om världens resurser fördelades mer rättvist skulle vi alla tjäna på det. Det som ofta saknas är ryggraden att erkänna några av dessa grundläggande fakta, vilket i slutändan kväver viljan att agera.

Vi behöver inte titta så långt som till Mellanöstern eller Afrika för att bevittna motstånd mot fakta. Det finns personer inom FN som faktiskt förnekar den obestridliga verkligheten med global överbefolkning och i stället väljer att varna för "alarmism". Sådana personer skulle säkert göra klokt i att bekanta sig med och erkänna fakta i stället för att hålla fast vid givna berättelser.

Överhängande utrotning

År 2019 varnade till exempel en rapport som utarbetats av FN för att "naturen minskar globalt i en takt som saknar motstycke i mänsklighetens historia. Artutrotningen accelererar, med potentiellt allvarliga konsekvenser för miljontals människor runt om i världen". I rapporten drogs slutsatsen att över en miljon djur- och växtarter hotas av överhängande utrotning.

Det går inte att förneka sambandet mellan det ökande antalet människor och utrotning av arter. När människor och natur fortsätter att konkurrera om utrymmet förändras själva formen för livet på jorden för alltid. När antalet människor nu når milstolpen åtta miljarder är det väl ett lämpligt tillfälle att slå larm?

Det kommer inte att bli lätt att ta itu med dessa frågor, men det har blivit helt klart att det till slut kommer att visa sig vara mänsklighetens största utmaning hittills att leva med de fruktansvärda konsekvenserna av apati och passivitet.

Author

Douglas Hughes is a UK-based writer producing general interest articles ranging from travel pieces to classic motoring. 

Douglas Hughes