Svar: Eftersom du inte verkar fungera så bra med det du kallar "mitt sinne" kanske det är värt att undersöka alternativet. Om vi noga observerar vad som pågår kan vi på allvar ifrågasätta om det överhuvudtaget finns ett sinne. Visst finns det ett yvigt tankeflöde som alltid pågår likt en porlande bäck. Men är detta "tanklösa" pladder verkligen sinnet ?

Det vi uppfattar som sinne är snarare som det oregelbundna brus vi får på en radioapparat när vi försöker ställa in rätt station. Är det brus vi är ute efter, eller ett tydligt program? Vi kan tänka oss att vi i vår så kallade "normala" funktion kanske befinner oss någonstans "mellan stationerna" och helt enkelt inte arbetar på rätt frekvens. Och de flesta av oss verkar inte söka - eller inte söka på allvar - efter rätt program: för att inte tala om att överväga att stänga av "sinnet" helt och hållet!

Mind är ett användbart samlingsbegrepp för alla våra mentala aktiviteter.

Men det betyder inte att det finns ett sinne.

Denna till synes oändliga "ström av tankar" som vi gärna kallar "sinnet" är en form av mental ohälsa(och därmed en sjukdom) som, när den lämnas åt sitt öde, i allmänhet tenderar att löpa amok och leda till enervering och degeneration av kroppen. Om vi verkligen är övertygade om behovet av detta tråkiga tankeflöde, så är vi fria att acceptera dess destruktiva mentala processer och fortsätta lida.

Du säger: "mitt sinne" - menom vi betraktar "sinnet" som en personlig "ägodel" blir vi trälbundna av dess intriger. Själva idén om att ha "ett sinne" besitter oss och vi känner oss tvungna att följa den. Men om vi bestämmer oss för att vi har fått nog av det, måste vi först se vad som verkligen pågår".

Negativa, oroliga eller rädda attityder hos "sinnet" kan mycket väl bereda vägen för utvecklingen av kroppsliga funktionsstörningar. Således kan ett stort antal "fysiska" sjukdomar uppstå som en följd av vårt mentala tillstånd - och gör det ofta. Till exempel: bland de många, många möjliga orsaksfaktorerna till cancer är en aspekt förhållandet mellan detta tillstånd och mental stress, som nu är väl dokumenterat. Den som oroar sig kan alltså skapa en tankeinducerad ond cirkel genom att göra sig mottaglig för inre sjukdomar enbart genom att oroa sig för att vara mottaglig för dem. Detta är vad som kallas den psykosomatiska effekten, vilket innebär att kroppens hälsa kan påverkas av våra tankar. Tyvärr har detta ord kommit att användas i betydelsen "allt sitter i huvudet" i samband med sjukdomar som betraktas som "inbillningssjukdomar" eller som framkallas av tankar.

Men det är också det grundläggande "klimatet" i våra tankar som avgör om vi blir sjuka - eller förblir sjuka - oavsett vad vår läkare eller kurator försöker göra.

Eftersom varje tanke har en omedelbar effekt på kroppen, är det förvånande att så få människor verkar inse att det vanliga mentala klimatet - eller medvetandets innehåll - också har ett bestående inflytande på hela systemets vitalitet.

"Sinnet" mättar kroppen som vatten gör en svamp. Så vår mentala kost - vadvi tillåter våra sinnen (tänk "tankeflöde") att dröja vid - skapar inte bara kvaliteten på våra liv utan också energin i våra kroppar.

Som vi tänker, så är vi.

Det är en brist på känsligt "lyssnande" till dina inre behov - eller att du förtränger det du vet att du behöver på grund av dina yttre omständigheter och kraven i den situation du befinner dig i. Men att ignorera den inre "rösten", som talar om för oss vad som är lämpligt och rätt för oss i livet, är att skapa en outhärdlig stress i själen. För många av oss verkar det dock som om vår tidiga betingning har en alltför stor makt över oss. Även när vi vet vad vi vill (eller vad vi inte vill) saboterar vi omedvetet våra egna ansträngningar att befria oss från livsnegativa attityder genom våra förprogrammerade tankemönster från det förflutna, eller nutidens "vad-vill-andra-tänka-om-mig"-attityd.

Det är bra att inse att de flesta andra inte tänker. De blir snarare attackerade av tankar och psykologisk programmering som orsakas av media.

Utan att vara medvetna om det ägnar sig många av oss ofta åt en livslång form av negativitet som jag kallar "anti-mantra". På samma sätt som ett mantra (ett heligt ljud, en helig stavelse, ett heligt ord eller en helig fras) upprepas för att rena medvetandet från orenheter, får vi genom att upprepa "antimantran" - eller livsfarliga tankevanor - precis motsatt effekt, vilket belastar det medvetna och undermedvetna "minduffet" med giftigt negativa förslag. Hur ofta undertrycker vi inte våra önskningar och strävanden med sådana "anti-mantran" som: "Jag tror inte att jag kan - jag skulle aldrig klara det - jag tycker inte att jag borde - jag förtjänar det inte - jag är inte värd det - jag är en född förlorare - jag kommer aldrig att klara det - det händer alltid mig - jag har inte tid (energi, pengar etc.) - vad skulle min mamma säga - jag är alltid ensam - ingen älskar mig - jag är hopplös - jag kan inte göra något rätt - nästa gång kanske - om det bara vore så - ja, jag skulle gärna vilja, men -" och så vidare.

"Ja, men... ." är en särskilt välkänd livsförstörare.

**********

Ett utdrag ur en serie i 5 delar som kommer att fortsätta...

Bearbetad från Sharing the Quest: Secrets of Self-Understanding. Om du vill ha fulltextversionen i förväg, gratis, lägg till din e-post här: https: //www.muzmurray.com/contact

Never Mind the Mind CD; om du tar till dig mer genom att lyssna, kan du köpa nedladdningen härifrån: Audio CD Web Page: https: //bit.ly/2HxdMJi

Author

British mystic, author, psychotherapist, spiritual counsellor, mantra yogi, fine artist and illustrator, theatrical set and costume designer. Founder-editor of Gandalf’s Garden magazine and Community in the London Sixties, and 3 years as columnist for Yoga Today magazine, BBC 4 Scriptwriter, author of four spiritual self-development books and two storybooks for children. 

Muz Murray