Thailands Lèse-majesté-lag föreskriver ett fängelsestraff på upp till femton år för förolämpning av kungen, och lagen tillämpas strikt. Varje förolämpning leder till ett separat straff, så straffen blir snabbt höga.

År 2017 dömdes en man till 70 års fängelse för flera förolämpningar, men efter överklagan sänktes straffet till endast 35 år. (Kanske upprepade han några av förolämpningarna, och dubbletter räknas inte.) Även om du klickar på "Gilla"-knappen på inlägg som anses stötande för kungen kan du bli arresterad.

Kung Vajiralongkorn kanske är tunnhudad, men hans personliga känslor är irrelevanta här. Han är den symbol som förenar armén, statsförvaltningen och den rika eliten i att avvisa hotet från mer demokrati och större jämlikhet.

I mer än tjugo år har Thailand varit fastlåst i en kamp mellan "rojalisterna" och demokraterna, och i valet i maj förra året nådde denna kamp en historisk vändpunkt. Det ungdomsorienterade partiet Move Forward fick flest platser i parlamentet och bildade en koalition med det äldre prodemokratiska partiet (som kom på andra plats) för att ta makten.

Det äldre partiet, som för närvarande går under namnet Pheu Thai, har lett oppositionen mot etablissemanget sedan det grundades av Thaksin Shinawatra och sveptes till makten i en jordskredsseger i valet 2001. (Det har haft flera namn, eftersom det olagligförklarades flera gånger).

Thaksin Shinawatra var en före detta polis som blev telekommagnat och sedan gick in i politiken. Han var en fulländad populist, men han höll sina löften.

Han gav landet allmän sjukvård, han satte in pengar i byarna, han satte fart på företagen. Landet, och särskilt de fattiga, blomstrade under hans tid som premiärminister. Så armén störtade honom 2006, kort efter att han hade vunnit en ännu större valseger.

Han gjorde otvivelaktigt en del suspekta finansiella affärer på sin väg att bli miljardär, och det fortsatte även efter att han hade blivit premiärminister. Han använde också polisens dödspatruller i ett brutalt "krig mot drogerna". Men armékuppen skedde för att han gjorde saker som gjorde honom alltför populär bland de fattiga.

Detta var den tid då en nyutbildad underklass av bönder och arbetare i städernas sweatshops började förstå vad som hade hänt dem, och Shinawatra blev deras hjälte. De skulle fortsätta att ge hans parti segrar i varje fritt val fram till det sista, men han befann sig i exil utomlands och åtta års fängelse väntade honom om han kom hem.

Oftast var det domstolarna som upphävde hans partis segrar, men militären genomförde en massaker på hans anhängare 2010 och ytterligare en militärkupp mot en regering som leddes av hans syster 2014. Landet har tillbringat tjugo år fast i denna meningslösa konfrontation som thailändarna kallar "wongchon ubat", den onda cirkeln, och det är hög tid att gå vidare.

Sista maj var en chans att göra det eftersom de två stora prodemokratiska partierna, Move Forward och Pheu Thai, vann nästan två tredjedelar av rösterna och var redo för en koalition.

Tyvärr lämnade militären kvar ett giftpiller i form av en icke vald senat på 250 personer, vars medlemmar alla utsågs av generalerna - och som kan rösta om vem som ska bli premiärminister. De röstade alla emot den demokratiska koalitionen, uppenbarligen för att Move Forward Party ville försvaga Lèse-majesté-lagen.

Där har vi den igen: samlingspunkten som kan ena de olika antidemokratiska krafterna och blockera förändring. Och det verkar fungera, eftersom Pheu Thai, Shinatras parti, har övergett koalitionen med Moving Forward och bildat regering med rojalisterna. Det är naturligtvis ett förräderi av rang, men det kanske finns en plan.

Pheu Thai domineras fortfarande av Thaksin Shinawatras syster Yingluck och hans yngsta dotter Paethongtarn, och deras pris för en överenskommelse med rojalisterna var att han skulle återvända till Thailand efter 15 år i exil. Han anlände till Bangkok för två veckor sedan, och redan har hans straff omvandlats till ett år (som han kommer att tillbringa på ett välutrustat sjukhus).


Han är 74 år, så han kanske inte kastar sig in i aktiv politik igen, men hans närvaro kan ge Pheu Thai ett lyft och återföra det till första plats i nästa val. Den här koalitionen kan inte hålla, så det kan inte vara mer än ett eller två år bort.

Och sedan kan Paethongtarn reformera koalitionen med Move Forward, men kanske som premiärminister själv. Det är förmodligen planen. Hjul i hjul, men med lite tur är den "onda cykeln" över.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer