Efter att ha skrivit mycket om detta ekosystem, från rymdteknik och riskkapital till nystartade universitet och regional innovation, var det dags att erbjuda något mer personligt: en reflektion över vad jag har lärt mig genom att följa Portugals resa in i framtiden för teknik och entreprenörskap.

Under lång tid sågs Portugal som en ny aktör på den europeiska teknikscenen, en underdog med charm, men inte nödvändigtvis i stor skala. Den uppfattningen har förändrats. I dag är Portugal inte längre bara en "dold pärla". Det är en synlig, växande närvaro på den globala innovationskartan. Och den synligheten handlar inte bara om att locka digitala nomader eller vara värd för stora konferenser. Det handlar om konsekventa insatser, strukturell tillväxt och ett startup-ekosystem som har gått från hoppfullt till trovärdigt.

En av de mest uppmuntrande utvecklingarna är den ökande decentraliseringen av innovation. Även om Lissabon och Porto fortsätter att vara livliga centra har många av de mest spännande berättelserna jag har stött på uppstått långt från huvudscenen. Regioner som Braga, Évora och Algarve och till och med mindre nav som Bragança och Guarda får uppmärksamhet av rätt skäl: starka universitet, motiverade talanger och bördig mark för nystartade företag. Dessa områden håller på att bli testbäddar för nya innovationsmodeller som kombinerar akademisk spetskompetens med regional utveckling.

Detta för mig in på en av ekosystemets starkaste tillgångar: talang. Portugal har länge producerat högkvalificerade ingenjörer, forskare och entreprenörer, men många av dem brukade lämna landet för att söka möjligheter på annat håll. Den dynamiken håller på att förändras. Fler portugisiska yrkesverksamma hittar skäl att stanna, samtidigt som ett växande antal erfarna grundare och investerare väljer att flytta hit. De kommer inte bara för livsstilen; de kommer för att bygga. Och den här blandningen av lokala rötter och internationell expertis är en styrka som få länder kan kopiera.

Samtidigt utvecklas riskkapitallandskapet på ett sätt som känns unikt portugisiskt. Nya modeller, som till exempel samhällsdrivna fonder och investeringsplattformar som involverar deltagarna i hela finansieringsprocessen, bidrar till att demokratisera tillgången till kapital. Vi ser att stödet till tidiga skeden återvänder efter några års nedgång, och lokala investerare börjar ta större risker med pre-seed och forskningsbaserade företag. Det handlar inte om att kopiera Silicon Valley, utan om att skapa något som fungerar för Portugal, som är inkluderande, transparent och hållbart.

Självklart kvarstår utmaningarna. Byråkrati, juridisk komplexitet och klyftan mellan den akademiska världen och näringslivet kan fortfarande bromsa framstegen. Men fler aktörer arbetar tillsammans för att överbrygga dessa klyftor, och viljan att samarbeta är det som gör Portugal unikt. Det här är ett land där det är möjligt att få till ett möte, ha en riktig konversation och hitta en gemensam grund, något som ofta är svårare i mer mogna, mättade ekosystem.

Så efter att ha bevakat den här scenen i flera år är det som sticker ut mest inte antalet enhörningar, utan antalet människor som verkligen försöker bygga något meningsfullt. Innovation här känns mindre performativ och mer jordnära. Det handlar om att lösa verkliga problem, ofta i underförsörjda regioner, och att få fler människor att delta i processen.

Portugal visar att innovation inte behöver vara högljudd för att vara kraftfull. Det behövs bara visioner, uthållighet och rätt partnerskap.

Och från vad jag har sett har landet alla tre.

Author

Paulo Lopes is a multi-talent Portuguese citizen who made his Master of Economics in Switzerland and studied law at Lusófona in Lisbon - CEO of Casaiberia in Lisbon and Algarve.

Paulo Lopes