Denna studie, med titeln "Trots allt, hur många människor avstår från att rösta i Portugal?", publicerades av Francisco Manuel dos Santos Foundation och författades av forskarna João Cancela, José Santana Pereira och João Bernardo Narciso.
Enligt undersökningen hade röstlängden i Portugal 2021 "cirka en miljon fler väljare jämfört med uppskattningar av den bofasta befolkningen med portugisiskt medborgarskap, 18 år eller äldre".
" Om vi tog som nämnare för valdeltagande, inte antalet registrerade väljare, utan uppskattningen av portugisiska vuxna som är bosatta i Portugal, skulle deltagandet i det nationella territoriet i 2022 års lagstiftningsval vara cirka 65 %, ett värde på 7 punkter över de 58 % som officiellt registrerats", säger han.
I procent visar studien att avvikelsen mellan de nationella röstlängderna och antalet invånare är cirka 11,4 %, vilket motsvarar en ökning med nästan 5 % jämfört med början av seklet och placerar Portugal "långt över det europeiska genomsnittet".
"Portugal är det femte landet bland de 27 länderna i Europeiska unionen där asymmetrin mellan antalet registrerade väljare och invånare är störst, efter Rumänien, Lettland, Grekland och Bulgarien", står det i studien.
Enligt forskarna är den främsta orsaken till denna "överregistrering" det faktum att "väljare som regelbundet bor utomlands förblir registrerade för att rösta i Portugal och som därför skulle kunna registreras i emigrationskretsar".
Författarna uppskattar att "för varje tre vuxna portugiser som emigrerade mellan 2019 och 2021 kommer minst en av dem inte att ha registrerat sig utomlands".
"Att dessa emigrerade medborgare finns kvar i de nationella röstlängderna, som i få fall kommer att kunna resa till Portugal för att rösta, leder till att andelen som avstår från att rösta ökar", betonar han.
En annan faktor som identifierats av studien för att förklara denna avvikelse är relaterad till viss "underrepresentation i uppskattningarna av den bosatta befolkningen i folkräkningarna", trots att man noterar att även om folkräkningarna täckte 100% av befolkningen, "skulle överregistreringen fortfarande vara 790 tusen väljare (8,5%)".
För att bekämpa detta fenomen föreslår författarna att "villkor skapas som uppmuntrar registrering av medborgare som bor utanför landet i valkretsar utomlands", samt att "göra utövandet av dessa medborgares rösträtt mer flexibelt".
När det gäller den sista punkten försvarar författarna särskilt "utvidgningen av förtidsröstningen till nätverket av ambassader och konsulat utomlands, vilket skulle göra det möjligt för alla medborgare som så önskar att kunna rösta för sin valkrets på det nationella territoriet även om de befinner sig utanför landet."
Författarna anser dock att "en väljarregistrering som lider av överdriven registrering är klart att föredra framför en folkräkning med alltför strikta regler".
I detta avseende är de "skeptiska till eventuella reformer i processen för hantering och uppdatering av folkräkningen som, genom att göra den tunnare och föra dess siffror närmare uppskattningarna av den bofasta befolkningen, skulle kunna begränsa medborgarnas tillgång till att utöva sin rösträtt."