Så varför skulle man ha gått med på en vapenvila som inte är permanent?

Israels premiärminister Binyamin Netanyahu var och är helt inställd på att fortsätta kriget. Han förklarade på lördagen att med eller utan vapenvila "kommer vi att gå in i Rafah och eliminera de återstående Hamasbataljonerna". Hans jobb och kanske till och med hans frihet hänger på att kriget fortsätter, även om det skulle bli en tillfällig vapenvila.

Men Israel kan inte heller tvinga Hamas att nöja sig med mindre än en permanent vapenvila. Hamas är inte beroende av stöd utifrån och kan fortsätta strida från sina tunnlar så länge det behövs, göra relativt liten skada men omöjliggöra någon form av stabil fred.

Det finns bara en utomstående makt som kan tvinga fram ett eldupphör: USA. Men så länge Joe Biden håller fast vid sin obestridliga lojalitet med Israel oavsett dess beteende - till och med oavsett sina egna utsikter till omval i november nästa år - kommer Netanyahu att ha frihet att sabotera alla förslag om eldupphör.

Så där har vi det: permanent krig. Med undantag för det gamla ordspråket som säger att om man på ett trovärdigt sätt kan säga "Det här kan inte pågå för evigt", så måste det logiskt sett en dag få ett slut. Vilken dag beror på om någon av dessa tre män ändrar sig: "Bibi" Netanyahu, Hamasledaren Yahya Sinwar eller Joe Biden.

Sinwar är förmodligen fortfarande vid liv i tunnlarna under Rafah. Han är nu Hamas oomstridde ledare: den rungande framgången med hans strategi att slakta israeliska civila i deras sängar, som lurade Israel till en fullskalig invasion av Gazaremsan, innebär att han inte längre behöver ta hänsyn till åsikterna hos Hamas högsta ledning i exil i Qatar.

Hans attack har redan omintetgjort den israelisk-arabiska allians som Donald Trumps "Abrahamavtal" förebådade. Det som återstår är att återställa Hamas ställning som absolut politiskt dominerande i Gazaremsan, och för det behöver han en permanent vapenvila som åtföljs av ett fullständigt israeliskt tillbakadragande från detta territorium.

Detta har varit hans orubbliga krav i varje förhandling om eldupphör, och det är svårt att se varför han någonsin skulle ändra på det.

Sedan har vi "Bibi" Netanyahu, vars politiska karriär borde ha slutat i skam för sju månader sedan när han misslyckades med att förutse och förhindra den förödande attacken mot Israel den 7 oktober. Han är en verklig politisk trollkarl som har manipulerat den folkliga upprördheten över attackerna till stöd för ett hämndkrig - återigen lett av honom - mot dem som utförde illdåden.

Netanyahu står också inför en sannolik fällande dom för korruption och till och med ett eventuellt fängelsestraff om han förlorar sitt ämbete, för att inte tala om en officiell utredning av hans agerande före kriget som skulle förstöra det som återstår av hans rykte. Det här är inte en man som kommer att agera i nationens högre intressen; han kommer att klamra sig fast vid makten till varje pris.

För att sitta kvar måste Bibi fortsätta kriget åtminstone till någon form av "seger", så han kan omöjligen kompromissa med Hamas krav. Det är därför han för närvarande är fast besluten att attackera Rafah, den sista relativt intakta staden i Gaza. Det är inget Stalingrad, men symboliskt sett tjänar det hans syften tillräckligt väl.

Därmed återstår bara Joe Biden att avsluta kriget, och det skulle han säkert kunna göra om han ville. Israel är så beroende av amerikanska vapen, pengar och till och med direkt militärt stöd (som när nästan alla iranska missiler som avfyrades mot landet nyligen sköts ned) att landet verkligen inte kan säga nej.

Ett amerikanskt ingripande som inför ett permanent eldupphör skulle inte bara fälla Netanyahu. (Hans koalition skulle omedelbart falla sönder.) Det skulle behöva innefatta att Hamas ställs åt sidan, att en självständig palestinsk stat skapas i Gaza och på Västbanken och amerikanska säkerhetsgarantier för alla i regionen.

Bidens nostalgi för ett äldre Israel är utan tvekan en faktor bakom hans ovilja att ingripa, men vilken förnuftig amerikansk president som helst skulle vara ovillig att göra ett så stort och riskfyllt åtagande. Det skulle lätt kunna blåsa upp i ansiktet på honom, och det finns ingen tacksamhet i politiken.

Å andra sidan leder ett icke-ingripande bara till att kriget förlängs och att Bidens politiska stöd på hemmaplan urholkas i allt snabbare takt. När man står inför valet mellan att bli förbannad om man gör det och att bli förbannad om man inte gör det, är det ibland bättre att göra det.

Author

Gwynne Dyer is an independent journalist whose articles are published in 45 countries.

Gwynne Dyer