Det är ett banbrytande projekt som syftar till att förbinda Europa och Afrika genom en fast förbindelse över Gibraltarsundet. Trots namnet kommer den av uppenbara skäl inte att gå via Gibraltar, eftersom de inte har någon järnvägsförbindelse och har mindre än vänskapliga relationer med Spanien. Den diskuterades först av Spanien och Marocko 1979. Maggie Thatcher ville att rutten skulle gå via Gibraltar, men det var helt opraktiskt. Detta ambitiösa projekt har fångat fantasin hos både ingenjörer, ekonomer och miljöaktivister och har gett upphov till diskussioner om dess tekniska genomförbarhet, miljöpåverkan och ekonomiska konsekvenser.

Det skulle kunna hända

Spanien och Marocko omprövar nu projektet, helt klart med tanke på det stundande fotbolls-VM 2030. Det kommer att markera hundraårsjubileet för VM-tävlingen, och den här gången kommer tre länder från två kontinenter att stå som värdar för tävlingen: Spanien, Marocko och Portugal. Fans från dessa tre länder, för att inte tala om från längre bort, kommer att vilja resa mellan värdländerna för matcher så snabbt och effektivt som möjligt. Påfrestningen på flygtrafiken skulle kunna bli enorm. Det kan göra projektet genomförbart. Spanien tillkännagav nyligen en finansiering på 2,3 miljoner euro (2 miljoner pund) för en designstudie av den fasta förbindelsen över Gibraltarsundet. Finansieringen kommer att tillhandahållas genom Europeiska unionens plan för återhämtning, omvandling och resiliens.


Den fasta förbindelsen Euro Africa Gibraltar Straight är tänkt att bli ett tekniskt underverk som kommer att överbrygga avståndet mellan Europa och Afrika och förbinda kontinenterna på ett sätt som aldrig tidigare skådats. Den föreslagna fasta förbindelsen förväntas bli mycket lång och korsa Gibraltarsundet, som mäter cirka 14,3 kilometer på sin smalaste punkt. Sundets djup, som når upp till 900 meter, utgör en teknisk utmaning som ingenjörerna måste klara av att övervinna. Utan tvekan kommer erfarenheterna från byggandet av Chanel-tunneln att vara till hjälp.

Marocko har nu höghastighetsjärnväg

Invigningen av Marockos första höghastighetsjärnväg 2018 förnyade förtroendet för projektet att ansluta landet till Spaniens eget höghastighetsjärnvägsnät. Tanger fungerar som startpunkt för höghastighetsjärnvägen i Marocko som trafikerar både Rabat och Casablanca.


Byggmaterial som armerad betong och stål kommer sannolikt att användas för att säkerställa den fasta länkens stabilitet och hållbarhet. De potentiella fördelarna med den fasta förbindelsen är enorma, med förbättrade transport- och handelsmöjligheter mellan Europa och Afrika som lovar att öka den ekonomiska tillväxten och det kulturella utbytet mellan de två kontinenterna. Detta projekt, om det genomförs, beräknas kosta 6-7 miljarder euro. Om det blir av kommer det att kosta mer, det är så det fungerar.


En enorm utmaning


Byggandet av den fasta förbindelsen mellan Euro-Afrika och Gibraltar väcker emellertid också farhågor om dess miljöpåverkan. De ekologiska konsekvenserna av att bygga en fast förbindelse över Gibraltarsundet kan bli betydande och potentiellt störa det marina livet i området. Det unika ekosystemet i sundet, som är hemvist för en rad olika marina arter, kan hotas av byggnadsverksamheten och den ökade sjötrafik som den fasta förbindelsen skulle medföra. Åtgärder för att mildra dessa miljöskador måste övervägas noga, inklusive införande av skyddszoner för vilda djur och växter, strategier för bullerreducering och övervakningsprogram efter byggnationen för att säkerställa den marina miljöns långsiktiga hållbarhet.

Utmaningar för miljön

Förutom miljökonsekvenserna har Euro Africa Gibraltar Straight Fixed Link också viktiga ekonomiska konsekvenser. Projektets ekonomiska genomförbarhet kommer att bero på faktorer som byggkostnader, underhållskostnader och beräknade intäkter från ökad handel och transportverksamhet. Lokala samhällen och företag kommer att gynnas av den fasta förbindelsen genom förbättrad konnektivitet, skapande av arbetstillfällen och turismmöjligheter. Jämförelser med andra transportinfrastrukturprojekt, som broar och tunnlar, kan ge värdefulla insikter i kostnadseffektiviteten och den långsiktiga ekonomiska effekten av Euro Africa Gibraltar Straight Fixed Link, vilket hjälper beslutsfattare och investerare att fatta välgrundade beslut om projektets genomförbarhet.

Kommer det verkligen att ske?

Euro-Africa Gibraltar Straight Fixed Link representerar en djärv vision om att förbinda Europa och Afrika genom en fast förbindelse över Gibraltarsundet. Projektet är mycket lovande när det gäller att förbättra transporterna, handeln och den ekonomiska utvecklingen mellan de två kontinenterna, men det innebär också stora utmaningar när det gäller miljöskydd och ekonomisk hållbarhet. Det råder ingen tvekan om att Euro-Africa Gibraltar Straight Fixed Link har potential att bli ett omvälvande infrastrukturprojekt med långtgående fördelar för båda regionerna.

Färdig i tid till fotbolls-VM 2030

Det här är en enorm teknisk uppgift och det är mycket tveksamt om den faktiskt kan vara färdig och i drift 2030. Lissabons andra flygplats ska enligt löftet stå klar 2030. Vi hör de vanliga förbehållen (ursäkterna), det beror på att planeringstillståndet går igenom utan förseningar (håll inte andan). Att arkitekterna blir klara med ritningarna i tid och att byggarbetarna inte drabbas av några förseningar. En flygplats är ett mycket mindre projekt än en 14 kilometer lång tunnel under havet.


EU vill att vi ska lämna flygplanen och sätta oss på tågen, och det här skulle vara ett stort steg i den riktningen, både för passagerare och gods, så de kommer nästan utan tvekan att finansiera projektet. Låt oss se om det här blir av, det är en lysande vision, men är den ekonomiskt genomförbar?

Author

Resident in Portugal for 50 years, publishing and writing about Portugal since 1977. Privileged to have seen, firsthand, Portugal progress from a dictatorship (1974) into a stable democracy. 

Paul Luckman